Jag tycker nog eller inte nog, jag tycker att det här med jämlikhet har gått lite till överdrift när till och med "Här (herr) går man" skyltarna måste bytas ut till kvinnor.

Känner vi oss verkligen så mindervärdiga och i så fall är det verkligen rätt sätt att ändra på det!?

Jag träffar en del äldre människor i mitt jobb. Många berättar om  när de var små och gick i skolan. De hade ofta lärarinnor i småskolan och väldigt många berättar om dessa lärarinnor som folkilsk och väldigt elaka. När jag frågar om de slog dem, så får jag nästan alltid till svar "Inte flickorna men pojkarna fick ofta stryk även om de inte gjort något särskillt" . Det kallar inte jag för jämlikt.

Sedan är det ju trots allt så att hur vi än bär oss åt så kan vi aldrig bli lika för vi är inte skapta till det.

Alla vet att det sitter människor på poster där de inte skulle vara, både män och kvinnor. Tänk om alla hade gjort det de är bäst på, för alla är bra på något, och sedan hade det inte spelat någon roll om det varit en kvinna eller man. Vilken värld vi hade haft   

När våra barn var små så startade jag mitt företag i hemmet. Min man jobbade skift så vi pusslade ihop tiderna och dagarna så det fungerade perfekt, för oss!

Det var min högsta önskan att få vara hemma med mina barn så länge som möjligt. Jag hade lätt kunnat vara hemmafru om ekonomin tillåtit, så det här blev det närmsta vi kunde komma. Man ska väl inte behöva skämmas för att man vill vara hemma och ta hand om sina barn!?

Såhär i efterhand så är det det bästa jag gjort. De växer upp och försvinner så fort så den tiden var guld värd och mer än så.

Med risk för att slita ut fotot från NY