Varför skriver jag inte oftare!? Jag har ju faktiskt många trevliga upplevelser att berätta om men just nu så var det ett program på tv som gör mej lite fundersam. Just detta program handlade om scientologi men jag har lite svårt för att förstå religioner som tvingar nära och kära att ta avstånd från varandra för att man inte tycker lika. För mej känns det som en religion som inte är riktigt stark i sin egen tro om man måste tvinga folk att avstå från människor som inte tycker lika   

Jag vet inte varför jag inte blir färdig att skriva. Jag gillar det och jag har SÅ fantastiskt mycket att berätta :)

Denna sommaren har varit full av underbara upplevelser och glada minnen. Jag måste börja någonstanns. Jag kommer inte ihåg om jag skrivit om att nu är det sonen som är i USA och jobba som aupair. Vi började semesterns första dag med att åka till Göteborg och titta och lyssna på Robbie Williams. Hellt underbart!

Sedan forsatte vi till Jönköping för att ha det supermysigt med dottern som stannat där för sommarjobb.

Vi bestämde att vi varje dag under hela semestern skulle ta en bild stanna till och njuta av just det tillfället. Det finns mycket man kan glädjas åt. Behöver inte vara speciellt mycket eller stora saker. Att få krama och pussa om sina barn är en sådan speciell händelse <3

MEN vi var även i New York :) Vi hade bestämt att när vi nu är i New York samtidigt som Peter Jöback spelar Phantom of the opera så bara MÅSTE vi se den. Vi kom fram till att får man en huvudroll på Broadway i New York DÅ är man inte dålig :) . Vi stod utanför i kö i ett fruktansvärt regnväder i början av augusti men det var det värt. Jag kan bara säga att vi blev absolut inte besvikna :) När den kvinnliga huvudrollsinnehavaren kom upp på scenen var applåderna höga och jag och min man tyckte att han får nog vara nöjd om han får lika mycket. När Peter Jöback sedan kom in så var det inga gränser! Stående ovationer!!! Jag fick rys i hela kroppen, tårarna rann och jag kände mej stolt över att vara Svensk (även om ingen visste det ;) ) Jag tittar på min man som också står och torkar tårarna :) Jag vet inte riktigt hur vi tar oss till hotellet. Det känns som vi liksom bara svävar fram :) 

Kram alla fina människor där ute. Jag återkommer med mina upplevelser i sommar <3

Ok. Nu har han åkt. Trodde det skulle bli lite lättare. Att jag liksom var lite van. Men det smärtar oerhört.

Det gör så ont i hjärtat så det känns som det ska brista. När man kramar om sitt barn, snusar lite på det och vill minnas doften sedan vinkar farväl när det försvinner utom synhåll och man inte vet om eller när man ses igen, då går det inte att hålla tillbaka tårarna .

Tanken är ju såklart att allt ska gå bra och att de kommer att få en fantastisk upplevelse och ibland så är det så rätt som min man säger att jag inte ska tänka så mycket.

Men det är inte lätt att låta bli när jag vet vad som hände en flicka som var över samtidigt som vår dotter som aldrig kom hem, vars föräldrar fick det värsta meddelande man kan få och det jag skrivit tidigare som hände dotterns familj och att vi fick hem henne i livet.

Men som sagt det som sker det sker och hälften av det man oroar sig för händer aldrig och resten händer ändå har jag läst. Så jag måste sluta tänka och bara hålla tummarna att allt går bra och att han får det riktigt bra.

Va fan håller jag på med. Får värsta gråtanfall för att grannarnas tupp och höns kommer in på min trädgård. Jag vet att det varit ganska mycket men inte som innan SÅ vad fan håller jag på med. Ryck upp dej! Visst känns det att sonen ska iväg snart, visst känns det när mamma och svärmor ställer sina konstiga krav på ett väldigt konstigt sätt, visst känns det när vänner ALDRIG frågar tillbaka hur det är utan man ska bara finnas till och lyssna och mannen är den enda jag kan vända mej till som i sin tur har fruktansvärd stress på jobbet. 

Visst känns det men RYCK UPP DEJ! 

Lite djupa andetag....så tillbaka till jobbet, vara trevlig och fortsätta lyssna.

Slutade min häktiska dag med att ta mig till Kyrkan i vår lilla by där en kosert till förmån för Världsnaturfonden ordnats av musikaliska ortsbo.

Helt underbart att få sjunka ner i bänken, luta sig tillbaka, njuta till fullo, varva ner och dessutom få vara med och bidra till WWF. Nöjd? Ja!!!  

Jag har lärt mig något nytt även denna vecka.

Man bör inte tala i telefon och framförallt inte sms:a när man kör bil det är absolut en sak som är säker   

MEN jag avråder även detta när man är ute och går. I allafall i min ålder   

Jag trodde att jag kunde tills det kom en trotoarkant i vägen och då helt plötsligt trodde min kropp att den kunde flyga och det gick ju bra men man ska ju landa också   . Kände mej nästan som hämtad ur Magnus Ugglas låt IQ, heter den va!? 

Vill bara tillägga att jag överlevde landningen   

Känns som jag bara tar upp det här när jag behöver någon att "prata" med.

Har många vänner men känns som folk inte har tid att lyssna eller rättare sagt orkar bry sig om någon annan än sig själv. Nu är jag snart där igen att jag ska skicka iväg ännu ett barn till USA som au pair. Känns väl sådär med tanke på vad som hände sist. Men å andra sidan så kom hon ju hem i livet   .

 Denna gången är det sonen som ger sig av, till BOSTON  . Men samtidigt är det väl så att det som sker det sker. 

Okej, nog med det för nu. Idag blir det en härlig start på helgen. Först avliva svärmors katt, sedan afterwork med mannens arbetskamrater och därefter vinprovning med muskänkarna. Ska visst vara riktigt fina viner. Ett som är värt 2000 kronor flaskan om det nu finns något som är värt det. Jag återkommer med mina utlåtanden. Jag är ju inget proffs men jag kan ju tycka  .  

Det här med svärmors katt kanske låter lite konstigt att det skulle vara något trevligt men jag ska inte vara skenhelig utan erkänna att det ska bli riktigt skönt. Den är gammal, knäpp och sedan är det vi som städar lägenheten   

Sitter som så många mornar och tittar på nyhetsmorgon.

Just idag sitter Katrin Zytomierska där och har kritiserat Zats reklam med en "överviktig" kvinna. Jag tycker det är helt otroligt att folk kan få betalt och leva på att skriva nästan enbart om elaka saker och attackera människor.

Är det verkligen sådant vi vill läsa om!?

Jag trodde vi var på väg mot en bättre värld med massa kärlek och respekt