Jag tittade lite på bloggplatsen vad folk skriver om.

Många ungdomar låter väldigt negativa om det mesta, medan det finns några som alltid låter positiva. Det är ofta genomgående i hela bloggen.

 Då undrar jag genast, håller det i sig hela livet?

Anledningen till funderingen är att jag i mitt jobb som fotvårdsterapeut och massör träffar väldigt mycket folk och en del kan råka ut för nästan vad som helst och ändå hålla modet uppe eller åtminstone försöka medan andra tycker att allt är jobbigt och då menar jag ALLT!

 Det värsta är då att det låter som de tyckt lika hela livet och att de är väldigt missnöjda med vad som hänt eller inte hänt i deras liv.

Om det nu är så, så kan man ju förutspå vilka som kommer att få ett positivt liv och vilka som kommer att få problem resten av livet.

Trist i så fall.

Hoppas det inte är så! Men det tråkiga är att jag skulle kunna ge hur många sådana här exempel som helst.

 Grejen är nog den att man faktiskt själv måste se till att det man vill ska hända händer. Folk kan säga till oss att vi haft sådan tur. Sanning är att vi jobbat hårt och planerat för att få det som vi vill och göra det vi vill. Visst skulle man kunna vara bitter, för det finns ju mer man både skulle vilja ha, se eller göra men det kommer!

Var rädda om er, försök ändra tänket så är livet mestadels underbart att leva   

Jag räknade ner med hjälp av GPS:en hur långt det var kvar tills vi var framme. Håller på likadant när vi åker till sonen i Halmstad, jag vet att jag är lite knäpp   men jag blir alldeles varm i kroppen och tårar i ögonen när vi närmar oss barnen.

I helgen har vi hjälpt dottern att flytta, från att ha bott bakom en soffa i 5 veckor till en andrahandslägenhet.

Vi fick till det riktigt bra och hon kändes super nöjd.

Det var full rulle från fredag kväll till söndag middag när vi var tvungna att köra hem. Det var IKEA, med allt vad det innebär   , Coop och lite annat. Upp och ner i trapporna till tredje våningen, skruva, skruva, skruva. Full rulle in i duschen för att fräscha till sig innan det var dax för restaurangen En Italienare och en Grek. Väldigt god mat, mysig inredning och en fantastisk personal.

Dagen efter var nästan lika hektisk för att hinna avsluta allt.

Dottern är nöjd med där hon är, trivs i skolan och med sina klasskompisar men ändå ser jag på henne att hon tycker det är jobbigt att ta farväl. Men visst det måste ju komma tillbaka även för henne att hon sa till aupair barnen "Hejdå vi ses hemma imorgon" och veta att det inte alltid blir som man tänkt sig.

Glömde ju att det ändå lyckades bli -0,4kg på vågen, det går sakta men det går iallafall neråt   .

Förlåt min familj för att jag är sur och gnällig ibland och jag vet att jag nog skapat det själv och det är kanske inte så konstigt att jag sover dåligt om nätterna men jag blir lite trött på att när någon ber mej göra något så fixar jag det och den som bett mej släpper det och vet att det blir fixat.

 Men när det är tvärt om så glöms det bort och jag måste påminna flera gånger. Jag kan liksom aldrig få släppa de tankarna förrän det är klart.

 Antingen så får jag ha det i huvudet eller så får det bli en sjuhelsikes massa lappar överallt.

OK! kanske en riktigt löjlig bagatell att bli irriterad för när världen är som den är men ibland blir det bara för mycket och just nu är det kanske så att det är någon till som kräver min uppmärksamhet    

Jag satt och åt frukost framför tv:n och såg Maria Montazami i Tv4 morgon program.

Jag kan inte påstå att jag sett jättemånga av programmet Hollywood fruar och jag har inte följt hennes blogg. Men något gör ju att man inte kan låta bli att tycka om denna kvinna.

 Vi har många gånger i vår bekantskapskrets haft framme discussionen om man fortfarande kan behålla fötterna på jorden och bete sig som vanligt om man skulle bli otroligt rik på pengar.

Jag har åtskilliga gånger blivit nedröstad då jag trott att jag inte skulle ändra mig och bli en rik bitch.

 Men det verkar ju som Maria lyckats alldeles utmärkt. Jag önskar och tror att jag fortfarande kunde få mina vänner att känna sig lika välkomna och omtyckta och inte bara känna att jag bjuder hit dem bara för att visa upp vad jag har och skryta med vad jag kan göra med alla mina pengar. Jag återkommer i ämnet när detta har hänt   .

De ringde idag och sa att svärfar somnat in.

Han var intagen på ett vårdhem sedan ett halvår då han blivit senil och tjatig och svärmor inte orkade mer.

Vi var och hälsade på 4 dagar innan och han kändes ganska klar denna dag och det gick att prata och skoja lite. Han var lite trött när vi gick och lade sig för att vila. Ungefär så lång han även när vi kom dit samma kväll som han dog.

Det kändes lite overkligt, men allt gick snabbt och lugnt till och även om våra barn blev lite chockade och ledsna när vi ringde och sa att farfar inte finns mer så får man inte vara så självisk att man vill att någon ska finnas för evigt, i vilket skick som helst, bara för att det känns lättast för en själv.

Han fick ett långt och händelserikt liv tillsammans med barn, barnbarn på nära håll och fick hålla på länge med det han gillade mest.

Om man får bestämma själv så vill nog de flesta lämna jordelivet snabbt och smärtfritt. Även om inte vi hann dit så hoppas jag att han inte var ensam.

Vila i frid och hälsa de på andra sidan <3

Igår bestämde jag mej.

Jag går med i Aftonbladets viktklubb.

Inte för att jag känner mej fet och ful.

Vi hade klassträff i lördags och jag var inte den enda som lagt på mej och jag känner mej vacker och ganska söt i ansiktet, men det är ju inte speciellt hälsosamt att gå runt med nästan 40 kg övervikt.

Visst, jag tränar ganska mycket och folk i min omgivning tycker inte att jag ser ut att ha så mycket extra kilon för jag jag har inget i ansiktet och väldigt smala armar och underben och det är väl det som syns, kanske. Men nu är fallet så att jag har dessa kilon att dra runt på och jag blir ju inte yngre, sägs det :)

Ska bli spännande att följa utvecklingen. Har inte hunnit kolla igenom allt men det känns som en bra sida till ett vettigt pris.

Nu kör vi!!! :D

Vad duktiga de är! Det fantastiska är hur mycket duktiga människor det finns där ute.

Tänk om man hade vågat vara med. Jag älskar att sjung men hade aldrig vågat stå på scen inför så mycket folk. Samtidigt hade det varit spännande att få bli coachad av proffs och se hur mycket man kan lära sig och om man kan utveckla sin röst och använda den till något roligt.

Äsch, jag får fortsätta att sjunga tillsammans med städmoppen och

dammsugaren   

Ok då var vi där igen.

Kom igen nu, tänk positivt.

Det är ingen fara, det går bra!

Klappa dina änglar, prata med dem, läs i böckerna, be om hjälp.

Först läser man och hör om Stefan Liv och flygolyckan. Sedan pratas det om stormen Katja eller vad den nu hette och sonen som skulle landa i detta i natt.

Efter vad dottern gått igenom, allt skriveri i tidningarna om flygolyckan och den kommande stormen så är det kanske inte så konstigt att det kommer över en igen.

Jag vaknar klockan två när deras plan ska landa. Skickar iväg ett sms och sedan är det bara att ligga och vänta.

Hela magen känns som en hel orkan och tiden går så otroligt sakta. 30 minuter senare skickar han att allt är ok och att de är på marken.

Lycklig och lugn somnar jag igen med ett leende på läpparna.