Det är säkert inte lätt att se igenom en människa på bara en timme men samtidigt är det ju deras jobb och ett ganska viktigt sådant kan man tycka.

Idag har min son fått reda på att de inte tyckte att han var social som han sagt i intervjun. Han blev såklart ledsen men samtidigt otroligt snopen för det var nog det sista han kunde tänka sig att de skulle anmärka på.

Det finns INGEN som träffat honom som ansett att han är osocial. Alla han träffar älskar honom, han kan verkligen ta alla människor på rätt sätt. Alltså precis sådan man önskar att alla poliser skulle vara.

Han har tydligen inte visat sitt rätta jag och det kanske inte är det lättaste när man är nervös och vet att man är i rekryteringsmyndighetens händer. Men samtidigt, om de nu är så duktiga på sitt arbete så borde de ju kunna läsa igenom detta eller på något sätt få människan på andra sidan att känna sig lite bekväm i situationen istället för att trycka ner dem som jag hört från många håll.

Vad för typ av poliser är det egentligen vi vill ha!?

Han bör inte söka på några år enligt polisen, för om han gör ett perfekt intryck kort efter så har de ett annat problem enligt polisen han pratat med nämligen att han då kan vara schizofren. Jag anser nog att det är ett annat problem, att det i så fall är rekryteringsmyndigheten som har problem.

Eller är det så enkelt som beskedet han fick vid första intervjun (som tagits bort), denna polis tyckte mycket om honom och skulle skriva väldigt bra vitsord men talade samtidigt om för honom att han hade ålder, kön och nationalitet emot sig och att han bara skulle fortsätta söka om han fick avslag.

Får vi verkligen lov att diskriminera våra svenska pojkar!?