Filmen har väl inte fått lysande recensioner men vi bestämde igår att vi ändå skulle gå och se den.

Mest för att när vi var i New York förra sommaren så gick de och delade ut reklamblad om denna musical.

När vi var framme i biljettluckan på Broadway så var biljetterna slutsålda, så det fick bli Mama Mia istället (vilket vi absolut inte ångrar).

Tillbaka till filmen. Jag bara ÄLSKADE den! Kanske i och för sig säger mer om mej   .

Några recensenter hade tyckt att den var som ett långt avsnitt av Glee.

Visst lite så var det väl men man vet ju när man går dit att den är baserad på en musical.

Jag är inget hårdrocks fan (på denna tiden höll jag mej mer till discopop och synt) men rocken på denna tiden var väldigt "snäll" och man kan inget annat än gilla musiken.

Synd bara att Julianne Hough (den unga tjejen som kommer till LA) sjunger lite nasalt och skrik-pipit som Britney Spears (tycker jag)  men tillsammans med den unga killen i historien Diego Boneta (som föll mej i smaken) så blev det jätte bra.

Det blev både lite skratt, mycket nostalgi, dans och bra musik. Även min man var nöjd när vi gick ifrån bion men hans första kommentar när vi kom ut var "Synd att biljetterna var slut i New York, vi kollar på den nästa gång vi kommer dit, tror inte man blir besviken".

Jag blir väldigt imponerad av Tom Cruise som verkligen kan ändra på sina rollfigurer från film till film och Russel Brand som var riktigt rolig och såklart vår egen svenska stjärna Malin Åkerman som gjorde ett bra jobb.

I alla fall så är den helt klart värd att se   

Kram och var rädda om er där ute