De ringde idag och sa att svärfar somnat in.

Han var intagen på ett vårdhem sedan ett halvår då han blivit senil och tjatig och svärmor inte orkade mer.

Vi var och hälsade på 4 dagar innan och han kändes ganska klar denna dag och det gick att prata och skoja lite. Han var lite trött när vi gick och lade sig för att vila. Ungefär så lång han även när vi kom dit samma kväll som han dog.

Det kändes lite overkligt, men allt gick snabbt och lugnt till och även om våra barn blev lite chockade och ledsna när vi ringde och sa att farfar inte finns mer så får man inte vara så självisk att man vill att någon ska finnas för evigt, i vilket skick som helst, bara för att det känns lättast för en själv.

Han fick ett långt och händelserikt liv tillsammans med barn, barnbarn på nära håll och fick hålla på länge med det han gillade mest.

Om man får bestämma själv så vill nog de flesta lämna jordelivet snabbt och smärtfritt. Även om inte vi hann dit så hoppas jag att han inte var ensam.

Vila i frid och hälsa de på andra sidan <3