Oj då! Ser inte helt bra ut att sluta sin blogg så men jag mådde nog inte riktigt bra. Men nu är jag tillbaka, glad och stark . Jag hade nästan glömt bort mitt lösenord  .

Jag får nog stapla upp lite av det som jag gjort under denna period.  

Det har varit samtal, julfirande och fest med folk jag älskar, lite resor både inom och utom Sverige och planering för nya resor med familj och vänner och utan familj och vänner.

Det första som hände efter november var att jag tog mej i kragen och ringde gynekologen för att kolla om jag var påväg in i klimakteriet eftersom jag betedde mej så konstigt  .

Väl där så träffade jag en underbar gynekolog som verkligen tog sig tid (fick till och med pengarna tillbaka för att han var så försenad, så han tog verkligen hand om ALLA sin patienter).

Han talade om att det var inte klimakteriet som spökade. Jag vet inte vad det är men du ser inte glad ut i ögonen även om du ler, sa han. Jag började förståss gråta och sedan rullar det på och jag får träffa en kurator. 

Det kändes helt underbart att få prata med henne. Jag tyckte att det nog var ganska onödigt att gå dit för det finns ju människor som har betydligt större bekymmer än jag. Jag skämdes nästan lite för att ha tagit någon annans plats och tid.

Synd att det inte finns tid för alla i sjukvården för jag tror att många hade mått betydligt bättre om man fått ventilera sina tankar med någon som vet hur man vänder dem till något bra eller bara lär ut hur man ska låta dem flyta förbi. Sedan när riktigt nära vänner eller släktingar sårar så är det kanske inte lika lätt att ta till de metoderna.

Eftersom jag är en våg så får jag väl acceptera att jag åker lite berg- och dalbana i mina känslor   .

Men just nu mår jag utmärkt.

I´ll be back soon, I promise