Jag såg Mats Sundin i TV häromdagen som ambassadör inför VM. Just detta gällde matchen Sverige - Tjeckien.

Just den gick ju inte så bra men jag satt här och började då tänka på när vi var i Toronto, Canada och hälsade på min kusin som bodde där just då. Vi firade in 2000-talet där. 

Eftersom vår son spelade hockey och min man har varit pojk- och juniorhockeytränare i många år så var det självklart att vi skulle se Toronto spela.

Jag tror de spelade mot Buffalo, jag minns inte om de vann men jag minns det som hände efteråt väldigt tydligt för så lycklig som vår son blev har jag nog aldrig sett honom sedan dess.

Efter matchen gick min kusin fram och frågade någon slags säkerhetsvakt om man kunde få autografer från spelarna och han var framme och pratade med oss, frågade var vi kom ifrån m.m och visade sedan ner oss där spelarna kom ut när de bytt om.

Där stod ca 10 barn och väntade. Efter ett tag när några kommit ut så blev vi bortkörda därifrån  och Mats Sundin hade fortfarande inte kommit.

Vår son blev förstås jätte ledsen och berättar på sin knaggliga engelska (10-år gammal) att han kommer ifrån Sverige och spelar hockey osv. så vakten smälter för honom och låter honom stå kvar i trappan.

Rätt som det är så ser han uppifrån att Mats kommer ut och går neråt, så han ropar "Mats, Mats Sundin" och Mats svarar "Ja" Vår son blir jätte nervös, skyndar sig ner för trappan, tappar sitt block och sin penna och för första gången i hela sitt liv, tror jag, blir han mållös men lyckas ändå få fram "Kan jag få din autograf". Fastän vi egentligen inte skulle varit där och de naturligtvis bara ville hem så tar han sig tid för honom och skriver sitt namn i blocket och på hans jacka (som aldrig mer tvättades eller användes) och vänder sonen om för att vi ska kunna ta en fin bild på dem. Vår son är helt lyrisk, det ser ut som om han står bredvid Gud själv och i hans ögon så var det så klart det och såhär i efterhand fastän jag inte haft någon sådan idol "tror jag" så har Mats Sundin säkert betytt oerhört mycket för både hockeyn och mångahockey killar.

Vi var extremt tacksamma över hans ödmjuka sätt att ta sig an en liten kille på 10-år som aldrig kommer att glömma detta. Tänk om alla var sådana.

Tack