Dotterns 20-årsdag blev väl inte som hon tänkt sig från början. Jag hade så gärna viljat vara hos henne,  men alla vännerna hon skaffat i USA, både svenskar, amerikanare, tyskar, brasilianare m.fl var ute med henne på kvällen och åt middag. Detta blev då även en avskedsfest.

Två dagar senare var det begravningsgudstjänst.

Hon ville stanna på denna och det var nog klokt av henne. Det blev trots allt lite mer av ett avslut.

 Hon blev körd upp till huset när hon ville så hon var tillbaka flera gånger och pratade med pappan, släkt och vänner till familjen som hon träffat under de 7 månader hon han vara där.

 Farmodern och mormodern hade bakat den födelsedagstårtan som Katie och barnen hade förberett till henne. Flickan tyckte det var så spännande när vår dotter skulle fylla tjugo för då var hon inget barn längre utan vuxen som mamma och pappa hade hon sagt det lilla hjärtat.

Så blev det inte.

När hon kommer hem på söndags kvällen står det flera bilar vid huset som hon inte känner igen. Hon går in och möter farmorn till barnen som slår sig för ansiktet och bara ropar ”Du lever, du lever! Vi visste inte om du var i planet med Katie och barnen för du var ju alltid med dem!

De har störtat med flygplanet. Det slog i en bergsvägg och började brinna så alla är döda.

Härefter börjar en förvirrad, intensiv konstig vecka för oss alla. CultureCare som var dotterns aupair organisation som hon åkte med skötte detta mycket bra.

 De flyttade henne till LCC:n som var en mycket trevlig och omtänksam kvinna.

 De var rädda för att hon skulle glömas bort i allt kaos i familjen där hon varit men de behandlade henne också väldigt väl.