Jag sitter och lyssnar på min dotter när hon solar,  pratar och skrattar  ute på altanen med en kompis i telefon.  Hon har alltid skrattat mycket.  Jag njuter och känner mej överlycklig över att ha henne här. Ändå  gråter jag både inombords och på riktigt, om nätterna ja nästan hela tiden känns det som (mest när ingen ser och hör). Samtidigt som jag tycker att jag inte har rätt att känna så här. Borde som sagt vara hur lycklig som helst.

Har det kommit ifatt mej nu kanske. Det som höll på att hända. Det har gått några månader nu. Jag har alltid blivit omtalad att det är jag som lyfter familjen, gör alla glada och får folk att må bra. Var är alla nu när jag behöver hjälp? Eller är det så att jag inte talar om hur jag egentligen mår.  Det har kanske varit lite mycket. Har funnits till för vänner som kännt sig nere, som varit sjuka, som har problem på jobbet, som har problem med barnen,  tagit hand om gamla krävande svärföräldrar osv. 

Och sedan telefonsamtalet från dottern som är aupair i USA. 

 Klockan 05,25 piper sms signalen. Det står ”Mamma starta skyp nu!!!!”  Man hinner tänka mycket och hjärtat hinner slå väldigt många slag innan datorn och skyp är på. Förra gången vi fick ett sådant sms var bara 1½ månad tidigar. Då hade en svensk aupair vän till vår dotter dött av hjärtstillestånd. Mamman och pappan från sverige hade fått åka dit och stänga av respiratorn då hon förklarats hjärndöd.  Det är absolut det värsta som kan hända. Känslan och tankarna  fanns så klart när man vinkade farväl av sin dotter  på flygplatsen, även om man inte ska tänka så (Jag har nämligen läst The Secret av Rhonda Byrne).

Jag led fruktansvärt med dessa stackars föräldrar. I detta läget ville jag bara skrika ”JAG VILL ATT DU KOMMER HEM, NU!”  Men man ska ju stötta sina barn och lära dem ta sig igenom livet på ett bra och lärorikt sätt. Det var bara att bita ihop och säga de rätta sakerna fastän att hjärtat säger något annat.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Varför skriver jag inte oftare!? Jag har ju faktiskt många trevliga upplevelser att berätta om men just nu så var det ett program på tv som gör mej lite fundersam. Just detta program handlade om scientologi men jag har lite svårt för att förstå relig...

Jag vet inte varför jag inte blir färdig att skriva. Jag gillar det och jag har SÅ fantastiskt mycket att berätta :) Denna sommaren har varit full av underbara upplevelser och glada minnen. Jag måste börja någonstanns. Jag kommer inte ihåg om jag s...

Ok. Nu har han åkt. Trodde det skulle bli lite lättare. Att jag liksom var lite van. Men det smärtar oerhört. Det gör så ont i hjärtat så det känns som det ska brista. När man kramar om sitt barn, snusar lite på det och vill minnas doften sedan vin...

Va fan håller jag på med. Får värsta gråtanfall för att grannarnas tupp och höns kommer in på min trädgård. Jag vet att det varit ganska mycket men inte som innan SÅ vad fan håller jag på med. Ryck upp dej! Visst känns det att sonen ska iväg snart, v...

Slutade min häktiska dag med att ta mig till Kyrkan i vår lilla by där en kosert till förmån för Världsnaturfonden ordnats av musikaliska ortsbo. Helt underbart att få sjunka ner i bänken, luta sig tillbaka, njuta till fullo, varva ner och dessutom...