Jag vet att jag hade problem när sonen också skulle flytta.

 Vi har gjort väldigt mycket ihop i vår familj. Det har varit både idrott, ö-luffning, camping i pytteliten husvagn eller något större tält , långa bilresor till Paris eller svenska fjällen (därför tycker jag Telias reklam där de satt och sjöng i bilen är så söt) till helt vanliga chaterresor.

Vi åker iväg med packning och allt och ska hjälpa sonen att flytta in.

 Hans första kommentar när vi går in i student lägenheten är ”Oj, vad litet” det knyter sig i hjärtat på mej. Här ska vi lämna honom alldeles ensam. Han känner inte någon och så ska han dessutom sitta i denna lilla lägenhet. Vi får till det riktigt fint och han blir nöjd men ändå när vi ska köra så orkar jag inte hålla tårarna tillbaka. Jag gråter hela vägen hem. Min man säger till mej, ”men det är ju bara 2 timmars bilresa bort.”  Jag får fram mellan snyftningarna  ” Två timmar och 16 minuter står det på GPS:en”. Min man och dotter skrattar åt mej i bilen. Men för mej var de där 16 min jätte viktiga, då många av våra vänners barn bara flyttar till ”stan” som bara ligger 16 min bort från vår lilla by. 

Ok nu i efterhand skrattar jag också åt det.  Men 2timmar och 16 min är tillräckligt långt för att inte kunna träffas och kramas varje dag. Ofta när jag var ute och gick och hörde  musik som sonen  skojat eller fjantat över eller som man

liksom har ihop som tex. Melodi Club så kom tårarna rinnande.

 Jag tror det tog minst en månad innan jag kunde lyssna på musik och prata med honom utan att tårarna rann. Nu super trivs han och det var inte alls lika svårt att lämna honom efter sommar uppehållet.

 Jag vet ju att man inte äger sina barn, man har dem bara till låns. Och det gäller att ta vara på den lånetiden!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Varför skriver jag inte oftare!? Jag har ju faktiskt många trevliga upplevelser att berätta om men just nu så var det ett program på tv som gör mej lite fundersam. Just detta program handlade om scientologi men jag har lite svårt för att förstå relig...

Jag vet inte varför jag inte blir färdig att skriva. Jag gillar det och jag har SÅ fantastiskt mycket att berätta :) Denna sommaren har varit full av underbara upplevelser och glada minnen. Jag måste börja någonstanns. Jag kommer inte ihåg om jag s...

Ok. Nu har han åkt. Trodde det skulle bli lite lättare. Att jag liksom var lite van. Men det smärtar oerhört. Det gör så ont i hjärtat så det känns som det ska brista. När man kramar om sitt barn, snusar lite på det och vill minnas doften sedan vin...

Va fan håller jag på med. Får värsta gråtanfall för att grannarnas tupp och höns kommer in på min trädgård. Jag vet att det varit ganska mycket men inte som innan SÅ vad fan håller jag på med. Ryck upp dej! Visst känns det att sonen ska iväg snart, v...

Slutade min häktiska dag med att ta mig till Kyrkan i vår lilla by där en kosert till förmån för Världsnaturfonden ordnats av musikaliska ortsbo. Helt underbart att få sjunka ner i bänken, luta sig tillbaka, njuta till fullo, varva ner och dessutom...